maankaan

Efter att ha funderat fram och tillbaka huruvida jag ska börja skriva i min blogg igen eller inte, så är jag just nu så uttråkad på tåget så jag ser inget annat än att göra en liten update.. 

Påväg til Oslo nu för att gå på en intervju imorn på ett företag som heter 07. Det är en tjänst som designer på deras webbavdelning. I och med min allmänna confusion över allting just nu om vart jag hör hemma och så vidare så vet jag inte vad jag känner inför intervjun imorgon. Kändes bara som att det enda jag kunde göra var att i alla fall åka dit och se vad det är, who knows - maybe it's my dream job? Jag tänker inte så mycket, utan saker och ting får lösa sig själva.. 

Har nog aldrig tidigare känt mig så splittrad som jag gör just nu. Kan inte någon annan bara bestämma åt mig? Komma till mig och säga: "Malin - nu gör du såhär!" haha och sen så blir allting bara så himla bra och jag kommer aldrig någonsin ångra något jag inte gjorde.

Man skulle kunna se på det såhär….det finns människor här i Sverige som jag vill ha nära men det finns en plats där jag trivs bättre på. Där jag känner mig mer hemma än här i Sverige. OM man inte kan få båda, vart blir man mest lycklig?

Jag har alltid levt med inställningen att man ska passa på att uppleva så mycket som möjligt i livet, se så många platser i världen som man kan och att det är det som gör en lycklig och det som gör att man känner att man lever. Sure! Det är sant men nu ibland kan jag känna att saker och ting hade varit så mycket mer okomplicerat om man aldrig lämnat sitt hemland, aldrig sett allt det där andra. Då skulle man vara nöjd här, man skulle inte haft något annat, bättre (?) att jämföra med.

Lets say - Jag får ett jobb i Stockholm/Oslo, något som jag verkligen verkligen vill ha. Tar det - skaffar mig en egen lya någonstans i innerstaden. Jobbar på där under vintern och väntar in sommaren och solen. Det skulle innebära slut på att leva på lånade pengar, slut på att känna sig pank och att man inte behöver oroa sig för var man ska befinna sig om 3 månader. Men skulle detta även iblnnebära slut på friheten? Visst, förhoppningsvis skulle jag kunna känna tryggheten, tryggheten i att ha en vardag där all veckor ser likadana ut. Frågan är bara om jag är redo för denna tryggheten här och nu. Jag tvivlar på det om jag ska vara ärlig. Det finns så mycket mer jag vill först! Jag känner nog att jag inte är klar än. 

Mitt andra alternativ är att jag bokar den där tiden på American embassy - fixar ett nytt studentvisum för 1 år. Söker de kurser jag har kvar för att få min AA-degree och satsar på att efter det året söka OPT och jobba i LA under 1 år. Detta skulle innebära mer studielån och antagligen dela bostad med folk jag inte känner, är jag redo för det igen? Känns som jag gjort det redan för många gånger. Det skulle innebära en osäkerhet i vad som kommer hända sen, avstånd till familj och vänner här hemma i Sverige - men samtidigt en oerhörd frihet och förhoppningsvis en massa nya erfarenheter och kunskaper som kan vara bra för mig i framtiden. Jag tror att det kan leda till något bra, jag känner det på mig. 

Ingenting är för evigt, eller hur? Det beslut jag tar nu behöver inte betyda för alltid. <br />